hajom

Där stog jag, mitt ute i skogen med bloggen i ett koppel som jag bundit runt ett träd. Hagelsprakaren var laddad och en stilla tår rullade ner för min kind. Bloggen hade blivit gammal och sjuk och det var dags att ta bort den. Så med darrande röst sa jag hejdå och lade an.
   Sen slog det mig, man kan ju för fan köpa dopning och sån skit för att rädda en blogg. Sagt och gjort! Jag ringde till första bästa Pavel för att införskaffa mig lite medel.
   Jag fick så mycket grejer att det räckte till mig med, så nu sitter jag här och skriver med skitstora muskler och skrynkliga pungkulor stora som russin.