Jävla Facebook

Jag har dåliga nyheter. Facebook kommer i framtiden radera allt vad social kompetens heter, dra ner varenda fik, klubb, pub och helt enkelt allt där människor en gång möttes och pratades vid ansikte mot ansikte.
   Vem fan behöver gå ut och klubba när man har facebook? Du sitter hellre framför datorn och dricker där du själv får välja musiken, själv kan välja om du vill svara när någon vill chatta med dig och skulle du bli snefull kan du enkelt gå in och poka någon så in i helvete hårt så att nätverkskablarna gungar. Om den berömda karatefyllan råkar dra en roundkick så slipper du somna i en buske eller i en snödriva, det värsta som kan hända är att du smackar huvudet i tangentbordet om du attacksomnar.

Det svenska verbet sa kommer försvinna ur ordlistan och ersättas med ordet skrev.

Jag hatar facebook, men sitter där och ugglar ändå. Som straff.

Ryssland suger..

(B) Ryskt uppvaknande

Förklaring: När man ligger och sover och plötsligt får ett öppnat helrör vodka uppkörd i stolsgången av en lömsk mustaschbeprydd Kosack som även bussar en gammal homosexuell brunbjörn med röd fez på en, som man blir tvungen att brottas med för att överleva. Allt enligt gammal fin rysk tradition.

Exempel: Sune var för första gången i Ryssland i affärer för firmans räkning, och tyckte det var både intressant och spännande med en helt ny kultur som tidigare varit honom totalt främmande. Han fick även lyckan att uppleva ett "Ryskt Uppvaknande" första morgonen på hotellet.


Oj

Jag ber om ursäkt för mitt förra inlägg, jag var påverkad av alkohol och det ska inte upprepas. Jag kompenserar med ett opersonligt citat från en okänd människa.
   "Fighting for peace is like fucking for virginity".

Jag är inte arg längre. Jag är besviken. Då kan jag inte skriva arga inlägg och hata. Jag får nog prova kollektivtrafiken snart igen. Då kommer nog hatet. Hoppas jag.

Emil tänker jobbigt

 Jag tänkte släppa allt för ett tag och berätta en fruktansvärt djup hemlighet. Det råkar vara så att jag är skiträdd för döden. Det är inte det att jag är rädd för att jag ska dö, utan ifall någon i min närhet skulle dö före mig. Hur fan tacklar jag det? Kommer jag kunna leva ett normalt liv efter en sådan sak?
   En annan sak som skrämmer mig är min begraving ifall jag skulle bli den som ryker först. Vad ska det spelas för musik? Vilka kommer vara där? Vad kommer sägas om mig efter min död? Hur kommer jag dö?
   Naturligtvis är det som så att íngen kan ge mig ett simpelt och stensäkert svar på någon av dessa frågor förrän den dagen det sker, så jag får fortsätta att drömma mardrömmar om det tills den dagen någon av mina älskade vänner försvinner ifrån mig för gott. Eller den dagen jag smiter iväg till Nagiala, men då lär jag väl aldrig få några svar heller.

It Ain't Me Babe..


RSS 2.0