Emil tänker jobbigt

 Jag tänkte släppa allt för ett tag och berätta en fruktansvärt djup hemlighet. Det råkar vara så att jag är skiträdd för döden. Det är inte det att jag är rädd för att jag ska dö, utan ifall någon i min närhet skulle dö före mig. Hur fan tacklar jag det? Kommer jag kunna leva ett normalt liv efter en sådan sak?
   En annan sak som skrämmer mig är min begraving ifall jag skulle bli den som ryker först. Vad ska det spelas för musik? Vilka kommer vara där? Vad kommer sägas om mig efter min död? Hur kommer jag dö?
   Naturligtvis är det som så att íngen kan ge mig ett simpelt och stensäkert svar på någon av dessa frågor förrän den dagen det sker, så jag får fortsätta att drömma mardrömmar om det tills den dagen någon av mina älskade vänner försvinner ifrån mig för gott. Eller den dagen jag smiter iväg till Nagiala, men då lär jag väl aldrig få några svar heller.

It Ain't Me Babe..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0